hannasharligheter

Har ni den där känslan att du verkligen tror att nått kommer hända men sen gör den inte de o de vänds runt till besvikenhet? Känns nog lite ofta så här. Vet inte om ja kanske har för höga förväntningar men ja tycker att inland ger ja lite mer än va ja får tillbaka o de är fkt inte alls så kul. Förtjänar man inte att ibland få lite tillbaka? Jo de tycker ja, egoistiskt? Aa lite kanske men de är fruktansvärt tråkigt att bara ge o ge o ge och man tas bara mer o mer förgivet. Endel ger o andra tar, livet kommer aldrig bli rättvist mina vänner de är väl bara dags att man lär sej de tyvärr.

När man åker till jobbet vid 8 och bilen visar 16 grader ute, då mina vänner, då är sommaren påväg. Lukten när man kliver ur bilen, de luktar sommar. De är dom små känslorna som gör en måndagsmorgon som denna till de absolut bästa som finns.

Skulle man få välja skulle man ju se ut som en vandrande Barbiedocka så folk tog en som perfekt. Jag hade en som fanns där för mej en gång och vi levde lycka med varann. De va jag som va kvinnan i hans liv men lågan av kärleken försvann. Ler och långhals -> herr och fru okänd.
Va händer med livet igentligen när man inte alls uppnår dom krav en person ställer på en som individ? den lila saken som att uppskatta varandra försvinner? Lusten som så många gånger blivit överväldigande faller bort för en vardag i misär och ensamhet? Det har gått över gränsen när man kan ligga bredvid en person men känna sej som den mest ensammaste själen i världen. Jag har haft allt de där, guld o gröna ängar, rosor och silversked i mun. Den mest finaste ängeln har levt med mej, den lyckligaste tjejen i världen. Han valde mej, men de är påvägen i vardagen även den finaste sagan kan nå ett slut. En slutstrid, där den sista frågan är vem vinner? Blir det ett lyckliga i alla sina dagar, eller blir det en skräckfilm? To be continued.