Viljan
Skulle man få välja skulle man ju se ut som en vandrande Barbiedocka så folk tog en som perfekt. Jag hade en som fanns där för mej en gång och vi levde lycka med varann. De va jag som va kvinnan i hans liv men lågan av kärleken försvann. Ler och långhals -> herr och fru okänd.
Va händer med livet igentligen när man inte alls uppnår dom krav en person ställer på en som individ? den lila saken som att uppskatta varandra försvinner? Lusten som så många gånger blivit överväldigande faller bort för en vardag i misär och ensamhet? Det har gått över gränsen när man kan ligga bredvid en person men känna sej som den mest ensammaste själen i världen. Jag har haft allt de där, guld o gröna ängar, rosor och silversked i mun. Den mest finaste ängeln har levt med mej, den lyckligaste tjejen i världen. Han valde mej, men de är påvägen i vardagen även den finaste sagan kan nå ett slut. En slutstrid, där den sista frågan är vem vinner? Blir det ett lyckliga i alla sina dagar, eller blir det en skräckfilm? To be continued.
