10 Juli - I will not cry no more

Dagen vi länge tänkt på hur den skulle va.
Min fina vän Evelina lämnar Sverige, Europa, för att söka andra skojigheter i det stora USA.
Hon ska jobba i en familj o ta hand om barnen, o just de. I ETT FUCKING ÅR!
Färden mot Stockholm startade 06.00, uj uj uj säger ja bara va tidigt
Hann med att driva sönder Amanda lite grann på vägen samt dela några skratt med Evelina
Framme på Arlanda börja man inse att människan verkligen drar
In med väskor, springa omkring, fixa med pengar och till sist
-"Jaha vem ska börja säga hejdå?" ohhh DÄR brast de
Min vackra som vart där i 10 år ska helt plötsligt försvinna. Där kan vi snacka om tårar ni!
Sa nog hejdå minst 3 gånger var innan vi tillslut släppte människan. Såg hur fågeln lämna boet för att utforska världen på sin egen hand... Dom växer så fort<3
Resan hem till lilla Motala igen va minst sagt stel o lite mycke tyst.
Jag skriver dehär med tårar i ögonen. Behöver inte säga mer än va ja redan sagt till Människan men Evelina om du läser dehär där bortifrån andra världen, va så säker på att ja står där på Arlanda om ett år o tar imot dej när du kommer hem. Sen släpper ja dej aldrig igen, lille fågeln ska stanna i boet <3
/HannaBajs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0