hannasharligheter

Först måste ja säga de att GUD VA SVÅRT!

Men sen måste ja säga de att ja tillslut nu valt två minnen.

O ett av mina bästa minnen va då vi fick hämta hem honom.

Vi valde ingen fören samma dag som vi skulle hämta han. Det fanns två lediga hanar kvar

Stickan o Solo.

Solo va jättebusig o sprang omkring o man kunde verkligen inte missa han, men ja ville endå

veta vilken den andra va. Siw (uppfödaren) pekar då mot hörnet på en liten liten hårboll.

Jag behövde bara se han o ja visste direkt att de va han vi skulle ha.

Där kan vi snacka kärlek vid första öonkastet, han var min!

Mamma börja pilla med papper o fick veta lite info o ja va helt såld, satt där men Stickan

i knät o bara tittade på han.

Gick tillslut ut i bilen för att åka hem, livrädd var han o skakade jättemycke. Men han kröp intill mej

så nära som möjligt o somnade innan vi kommit ut på stora vägen.

Väl hemma skulle han få lära känna sitt nya hem så vi släppte han så han fick göra va han ville.

Ja satt klistrad på golvet o bara tittade på honom, i flera timmar. Släppte ut han på baksidan

(Då hade vi inte staket) o vips så va han borta, ropade lite grann på han o så kom han in genom busken

på ett hoppande gulligt vis. De va då ja såg, han va perfekt:)

O mitt andra bästa minne va då vi fick hämta hem honom.

Stickan va en planerad hund, Leo därimot såg vi på hemsidan 1 vecka innan vi hämta han.

De va kärlek vid första ögonkontakten här med! Han va så tjock o klumpig.

Ett "snälla snälla pappa" o sen klick så va mailet iväg o han va våran.

Åkte upp till Kumla för att hämta hem han. Kommer in o frågar direkt vem av valparna som är våran.

Carina ( uppfödaren) pekar då o säger "Ja de är han som biter på garderobsväggen där borta".

Perfekt. En till liten djävul! Bilfärden hem är nått av de mest hjärtskärande ja varit med om.

Med Leo i knät som tjuter av rädlsa för att åka bil. Han klättrade på mej av rädsla o ja gjorde allt för

att lugna ner han. Halvtimme senare av panikvalp så somna han. Som en påse mjöl,

ja hade kunnat göra vad som helt med han. Väl hemma skulle de bli kul att se hur Stickan reagerade.

Bar in Leo o Stickan såg direkt att ja hade nått litet där. Satte mej på huk så dom fick nosa lite på varandra

o helt plötsligt vart de som en storm, bådas svansar gick som två blixtar.

De va början på en riktigt riktigt fin vänskap tror ja:)