4 Augusti - The pretender

Känner en liten liten irritation i kroppen denna kväll serrni.
Sen tycker ja själv att de är en onödig irritation o sen vet ja inte riktigt om ja gillart alltså!
Tänkte ta att tala lite i koder här för ja behöver bara skriva lite grann :D
"The pretender" kändes som en passade övergrej här för de känns för ofta som att man
alltid måste låtsas. Kan man inte bara säga "hej ja hatar att ***" om man nu känner för de!?
Men nehe ni de tas fel så får man oftast bara skit tillbaka. Så "The pretender" känns som nått man
ofta måste va. Ganska tråkigt. Men liksom de är som att säger ja de inte finns de inte, o finns de inte syns de inte o allt är frid o fröjd. Man fejkar att allt är i sin ordning o alla mår bra hela tiden. Fejk fejk fejk, hela världen är så tycker ja. Känslor talar man inte om, de är nått fult. Man håller de inom sej till man inte klarar de längre o sprängs innifrån o bara dampar ihop som en ballong utan luft. Känns de som en fel tolkning? hmm, nja ja gillar´n nog.
Jag har tröttnat på att va så, men sen vet ja att ja kommer gå o lägga mej o så kommer ja va så i morgon i alla fall. Ja kan inte tala för alla andra men ja är nog för rädd för att säga exakt hur ja känner när de kommer till känsliga punkter. Ja är nog den där ballongen. O de känns förjävligt. Men sen är man inte mer än människa o alla har fel o mitt fel är väl att ja inte vågar säga till folk när de är nått ja inte tycker om eller mår dåligt över.
Nu har ja ju redan babblat på så mkt så de inte ens är på första raden där ja verkligen är irriterad.
Så ni ser, allt går runt. O nu har ja verkligen låtit hjärnan ta över en stund så ja släpper de o låter vettet ta över igen. Klappat o klart mina vänner, de väntas en fredag framför oss. Låt oss titta mot den nu istället!
Just de, färgade håret förut också så nu är ja ordentligt rödhårig igen! ;)
/HannaBajs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0